Openmoko Freerunner

Dag 1

Paketet med freerunner kommer äntligen. I paketet ligger ett poem av Lao-Tse, och en laserpenna. Jacob och hans kompisar leker terminator med lasern.

Freerunner är förinstallerad och bootar direkt in i en tidig version av ASU. Det går att ringa till telefonen, och till min förvåning spelas en gammal sid-låt!. Jag är hemligt besviken att det funkar.

Dag 2

Jag installerar en färsk ASU. Här har man kokat om QTopia så den inte kör direkt på framebuffern, utan kör genom X11. Rasterman portade Enlightment till ARM innan han blev arg och sa upp sig. E är ju bra på snål hårdvara så iden känns god. Bootskärmen visar ett par, eh, boots.

Guit är först irriterande, men sen tycker jag det är bra.

Jag missar flera samtal från Marie och Pär, för det funkar inte längre att svara med telefonen. Pär förklarar att det är en feature att man inte kan svara i telefonen för Marie.

Dag 3

Jag provar FSO, som är den nya telefonbackenden + Enlightment + Zhone, som är en demoapp för backenden. Det är en bug i pin entry, så jag lyckas låsa sim kortet. Frida på Telenor är snäll och ger mig min puk-kod!

Rauken undrar hur det går med Freerunner så jag skriver den här lilla bloggen, sammtidigt som jag installerar Debian, som är, hmm, debian + fso. Jag lyckas ssh:a in till Freerunner och kan starta installern. Det tar välldigt lång tid att installera Debian, vilket är bra för då kan jag passa på och sova.

Dag 4

Kollar debian på perrongen på väg till Kista. Bootar så klart inte. Man måste modifiera uboot först. Man måste hämta lite utilities från fso:s git repos. Irriterande att fso-utils inte var vettigt packade.

Till slut kan jag ssh:a till min freerunner och skriva:

apt-get install emacs

När Emacs kommer fram på skärmen tycker jag plötsligt att jag aldrig mer vill ha en telefon man inte kan ssh:a till och starta Emacs på, sen får den vara hur buggig den vill!